Före 2007


Blekinge Kronobergs fjordhästförening

Reportage före 2008


Träningsdag 2007  med Eva Fredriksson



Den 22 april samlades några BKFF-medlemmar i ridhuset i Vekerum för att ha en träningsdag i dressyr för Eva Fredriksson. Det har blivit lite av en tradition, även om vi inte har träffats varje år.


De som var med denna gången var Annika Johansson, Caroline Jönsson, Lena Persson, Ulrika Kastell, Evelina Lindekrantz, Lii Svensson, Moa Rosvall samt undertecknad.


För några av oss var det första gången, men de flesta har träffats förut, så det blev mycket ”uppdateringar” om våra kära hästar, våra övriga familjemedlemmar, och vad som hänt sedan sist vi träffades.


Vi red två pass, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Vi delade upp oss i grupper som var ungefär likvärda kunskapsmässigt, så att vi skulle kunna få ut mesta möjliga av dagen. Sen var det hårdkörning fram till lunch.


Då kom Catharina Olofsson och hjälpte till att fixa mat till oss hungriga tvåbenta. Under lunchen visade Eva lite olika intressanta böcker om hästar och hästhållning. Vi hade en intressant och givande diskussion och bytte lite erfarenheter om hur på bästa sätt vi hanterar våra fyrbenta vänner. De fyrbenta fick för övrigt sin lunch samtidigt som vi åt.


Efter lunch var det dags för nya träningspass. Eva förmedlar sina kunskaper väldigt pedagogiskt och behagligt, vilket gör att man på ett avspänt sätt kan komma närmare sin häst och utvecklas tillsammans med den.


Framemot var det ett antal trötta och nöjda hästar och ryttare som styrde kosan hemåt. Hoppas att vi får möjlighet att träffas igen nästa år.


 


Vid tangentbordet

Elisabeth





Hubertusjakt i Bardshult  1/11 2003


Efter en hel veckas förberedelser och byggande av hinder var det så dag för årets jakt, den femte i ordningen.


Som vanligt var det lite kaos när alla började anlända och hästar skulle göras i ordning och broddas. Vi som hör hemma i stallet jagade desperat efter en häst till en av Lissis (e: Tuldre 123 u: Lina 2778) mattar. Karin skulle ridit Tösen, som oturligt råkade ut för en knäskålsupphakning tidigare i veckan och fortfarande är lite stel.Efter mycket ringande hit och dit fick vi låna en westernhäst från ett stall i grannbyn.. ”Gullan” ville inte gå in i släpet så efter att vi ödslat 20 min på lastning fick Johanna gå ca: 2 km till Barset med henne.

Efter all dramatik kom vi iväg 20 min efter utsatt tid men det var inga sura miner för det. Med 16 hästar av diverse raser varav 4 fjordingar (Nordman e. Siljar 157 u. Pyret 2351, Loella 2860 e. Julle 52 u. Lona 1529, Drutten e. Champis 160 u. Loella och Lissi) bar det iväg öut i naturen på den dryga milen långa rundan.


Efter en uppvärmning på 2 km var det dags för första omgången hinder, 8 st. bestående av tunnor, rishinder, oxrar och rättuppstående om vartannat. Höjderna var ganska snälla för att passa alla ca: 60-80 cm. Nu följde en lång transportsträcka där vi varvade skritt, trav och galopp. Nästa hinder serier bestod av 7 hinder med bl. a. en trippelbarr. Före dessa fick jag stora problem med min hittills ganska lugna Nordman. Jag hade ingen kontroll på den smala vägen och kunde bara styra och hoppas att han höll sig på benen. Det går faktiskt att hoppa jämsides när båda hästarna är ärliga på hinder, vi provade!


Johannas kommentar: (med western hästen) – Mina problem började när jag satt upp! Efter en lugnande skrittsträcka var vi framme i Iris paddock och den traditionella glöggen. Den var nog mest uppskattad av ryttarna i det ruggiga vädret men en och annan häst fick säkert smaka en pepparkaka.


När vi red vidare genom ett äkta småländskt sagolandskap fick vi sällskap av Iris och hennes halvblod. Åter i Barset fanns 2 hinder för att de som ville hoppa mer och sen skulle räven fångas in. Alla ställde upp för det lilla upploppet i vars slutände man kunde se svansen. En mäktig syn när 15 hästar springer iväg för att komma föst. (Iris och jag såg på). Det blev en av de yngsta deltagarna, Gabriella Thermén på sin D-ponny Castello som knep svansen. Till förtret för Arne som tyckte vi skulle låta honom få svansen för att han var den ende manlige deltagaren.


Nu återstod bara prisutdelning av den obligatoriska minnessaken till alla som ej fick någon svans och sist men inte minst korvgrillning i hästhagen!

Vi hade en väldig tur med vädret för regnet hängde i luften men började inte falla på allvar förrän strax innan räven skulle fångas in. Återigen fick vi från alla utomstående ta emot beröm för våra fantasifulla hinder och alla fin ridvägar. TACK till alla berörda markägare för att vi kan nyttja dessa och att vi kan samsas med alla älgjägare.



Vid pennan Lena



”Tantridlägret” 2002


Under nästan ett helt år har jag hört så mycket roligt berättas från Lisbeths ”Tantridläger” förra året. Främst när jag träffade Annelie Lindekrantz, och Ewa Persson från Södra Skåne. Nyfikenheten växte, och med lite tur, fick jag den sista platsen som var ledig till årets upplaga.


Fredagen den 9 augusti packade jag ner mina och Saris pinaler, och sen gav vi oss norrut upp i de småländska ”tassamarkerna”. Solen stekte, som den ju ofta gjorde i somras, så jag var genomsvett redan när jag packat klart och lastat Sari.


För ovanlighetens skull var jag framme i god tid. Lastade av Sari och fick lite saft att svalka mig med. Sakta men säkert droppade de andra deltagarna in. Vi var totalt nio stycken, åtta ”damer” i olika åldrar, och så Anton, som också ville vara med och träna sin ponny.


Vår tränare, Eva Jacobsson, som varit ridlärare i Alvesta, hade två pass om dan med oss var, och vi red två och två Vi tränade bland annat markarbete och gymnastikhoppning. Träningen anpassades efter vilka kunskaper de olika ryttarna och hästarna hade. Detta gjorde att alla hade möjlighet att få ut så mycket som möjligt av träningspassen. Mycket trevligt och lärorikt, både att rida själv och att titta på när de andra red. Eva är en trevlig person har ett mycket bra pedagogiskt sätt att lära ut på.


Lisbeth hade lagat utsökt mat, som åts med god aptit, för hungrig blir man ju, även om det är varmt. En hel del dricka blev det också. Både vi och hästarna blev törstiga i värmen. På kvällarna drack vi dock inte bara vatten. Det blev lite annat också, under ett energiskt utbytande av diverse erfarenheter inom olika områden. Det mesta hästrelaterat förstås. Myggen kom fram och oroade tillvaron för oss framåt kvällningen, men med hjälp av lite av Lisbeths Aloe Vera, var det bekymret ur världen.


Första kvällen var jag väldigt trött och somnade som en stock. Tyvärr missade jag därmed när Annelie lyckades trampa på en tandkrämstub, så att innehållet for ut på badrumsgolvet. Det ryms tydligen en hel del tandkräm i en tub… Det är bland annat såna små händelser som gör våra resor och läger till minnesvärda upplevelser. En och annan rolig historia gör ju inte saken sämre.


Ridlägret avslutades med en dressyrtävling, där även andra, som inte varit med på lägret deltog. Jag hade inte lärt mig programmet, så jag avstod från att tävla. Det ångrar jag lite, för det hade känts bra att avsluta träningslägret med att visa upp ett program. Får försöka lära mig det till nästa år. För fler gånger lär det bli, om jag har möjlighet att komma med. Det är en kick att få komma iväg och träffa andra med samma intressen. Jag gillar verkligen ”fjordhästfolket”!


Vid pennan Elisabeth