2014

Hubertusjakt i Barset 2014


Vi åt äppelpaj med vaniljsås sedan gick vi ut och gjorde vid hästarna. Jag red Brynolf, det var första gången han var med på detta. Mattias fick låna Lovis som han tycker det är roligt att rida. Lena P tog sin Frida och Lena R lånade Mozart av Gunilla.


Vi var bara 4 stycken i år, alla som var med var fjordingar. Vi red en runda och på halva vägen möte Emil och Bernt oss med glögg och pepparkakor.


Sedan red vi en bit till innan vi stötte på jägare men dom tyckte inte vi var lovliga...  sen red vi vidare. När vi kom till åkern där hindrena var gick det ganska bra för mig och Brynolf. Därefter skrittade vi hem, och gjorde iordning hästarna och släppte ut dem.

Sen gick vi och letade efter svansen som Emil hade gömt i en hage. Vi letade och letade innan Emil gav oss en ledtråd, sen lyckades jag (Malin) hitta svansen som låg gömd under löv.


Efter det grillade vi korv som vanligt, och dom som inte fick svansen fick reflexer som tröstpris. Brynolf rullade sig först i hagen så jag vann också en reflex.


av Malin Bengtsson




På besök i fjordingarnas land


Varje semester åker jag på dressyrkurs i Småland. Hon som har kursen har jag väl känt i en så där tusen år och kursen är en av sommarens höjdpunkter. Lena Persson och jag är väl lite av inventarierna på den där sommarkursen…


Men Småland är inte min hemmaarena längre, sedan många år bor jag i Skåne, i Svedala för att vara exakt. Att köra till Småland tar en så där tre timmar om man har hästsläp med sig. Min förra häst var en klippa att köra, till och med det året jag tappade ett hjul på släpet strax utanför Helsingborg stod han stilla.


I alla fall, efter 10 år tillsammans var jag tvungen att skicka honom till de evigt gröna ängarna. Han hade fått atros i sina framben och det fanns inte mycket att göra. In i stallet kommer istället en långbent skönhet, min alldeles egna prinsessa. Ett rödhårigt (orange om ni frågar mina barn) halvblods sto av den moderna sporthästtypen. Ljuvlig, men ack så dålig på att åka transport. En tre timmars resa med henne bak i släpet kändes inte direkt lockande.

Vad göra? Kursen var jag ju anmäld till, vem har en häst att låna ut till mig? (som inte transport tränat min egen häst som jag borde) Min sambos kusins fru har ju en fjording, jag frågar om jag får låna henne! Det fick jag jättegärna, men kursen visade sig krocka med hennes inkörningsskola. I samma veva dök en annan möjlig lösning upp, Lena hade ju Mozart hemma i stallet och hennes egna lilla Frida, skulle hon kunna tänka sig att låna ut en häst till mig? Som den snälla människa Lena är, så var det inga problem för henne att ta med båda hästarna till kursen! Hon erbjuder mig dessutom att rida Frida, hennes ögonsten. Mozart har jag ju träffat på kursen tidigare år, men Frida var ju en ny bekantskap.

Alltså fjordingar. Jag har alltid tyckt om dem, men mina möten med dem är ganska begränsade. Min kära vän i Tranås hade en ålderman, en riktig klippa. Sen på ridskolan för hundra år sedan var där nog också en. Men, ja just det! Lilla My, en korsning visserligen (hälften arab), hon jag red in åt en god vän, hon som sprang till skogs men alla utom mig! Sötaste lilla!


Innan kursen får jag nog erkänna att jag tänkte ”kul att få rida lite ponny ju”. Jag såg verkligen fram emot det, även om det alltid är lite nervöst att rida någon annans häst, dessutom när ägaren själv är med.


Då var det alltså dags. Jag och Frida. Liten var hon ju, min egna är ”strax över 160” (ja, jag försöker intala mig att hon är mindre än vad hon är). Men storleken har ingen betydelse, eller hur var det nu? Hejsan hoppsan! Att rida Frida var ju som att rida en stor häst ju! Fast i litet format! Jag måste säga att jag var helt oförberedd på det. Jag tar tillbaka det där jag skrev om ponny. Det är ju ingen ponny ju. Nu vet jag, en stor häst i ett duktigt mycket bättre format! Roliga, duktiga lilla hästen. Som vanligt bjöd jag/vi på lite cirkus och goda skratt, men det hör ju liksom till! (Vem har sagt att det är enkelt att galoppera?) Och jobba fick hon mig att göra, det vill jag lova! Hon som också tappert stod och väntade på Mozart i ösregnet, som ställde upp på allt jag bad henne om. Vilken liten pärla!


Sista dagen, när Lena skulle lasta och köra hem, tar jag Frida i ena handen Mozart i den andra och det enda som kommer upp i huvudet är: ”Horses are like potato chips you can never have just one…” Aldrig förr har jag förstått det uttrycket så bra som då. De klart att man inte kan ha bara en gul! Jag förstår varför de är lätta att ”samla på sig”. Tack och lov att jag inte har ett eget stall!


Några veckor efter kursen får jag ett sms från barnens kusiner. De är och åker häst och vagn under ett besök hos mormor, och visst är det Frida som drar vagnen! Mångsidiga hästar!

Och hörrni, bli inte förvånade om min nästa häst blir just en fjording!


     Varma julhälsningar Sarah Jönsson, Svedala




Blekinge Kronobergs fjordhästförening

Reportage 2014

Tantridläger 2014



Den 2-3 augusti var det dags för tantridlägret igen hos Lisbeth i Ängaholm. I år tog jag med mig Locka som jag ridit in under våren för att hon skulle få prova på lite nya miljöer och att rida i paddock för tränare. Jag valde att rida henne bara ett pass på lördagen och sedan rida en gång på söndagen och löshoppa. Jag ville inte köra för hårt då hon inte hade blivit riden så mycket fram till dess med bland annat besök hos hingst och premiering innan.

Några kanske kommer ihåg att Locka har varit med på tantridlägret innan? Jojomän 2011 följde Locka med mamma Lovis och fick vara utan henne när hon skulle ridas. Hemskt tyckte Locka även om hon hade sällskap av farbror Nordman dessa stunder. Livet är inte enkelt för en liten föling ;)


Klockan nio på lördags morgonen skulle vi samlas i köket för fika och lite information av Birgitta. Vi berättade lite om oss själva och vår häst och delades in i grupper.

Ridpasset på förmiddagen blev dressyr för alla och eftermiddagens pass fick vi önska själva där många red bomövningar. Annika och Lena P fick göra en liten avstickare på eftermiddagen med Nordman och skjutsa ett brudpar. Vilket hade gått mycket bra och alla var nöjda.


På kvällen blev det grillat med tillbehör vilket smakade mycket bra efter en varm dag i sadeln. För fint väder fick vi hela helgen, varmt och soligt.

På söndagen efter lite sömn och frukost var det dags igen att äntra sadeln. Förmiddagen blev lite blandat dressyrarbete och bommar. Jag och Locka fick äran att rida själva i paddocken och visa de grundläggande stegen i utbildningsskalan för intresserade åskådare. Vi fick till och med några galoppfattningar vilket var väldigt roligt.


Efter en god lunch diskuterades vad man ville göra sitt sista pass. Valen föll på hoppning och löshoppning. Locka fick löshoppa och var riktigt duktig och hoppade fint.

Till slut blev det glass och fika och lite prat om vad vi tyckte om årets läger. Tror det var många som var mycket nöjda. Jag var supernöjd med Locka som skötte sig bra för att vara på sitt första "riktiga" ridläger, trots en liten rymningsincident.


Stort tack till Lisbeth som låter oss invadera ditt hem denna helg och till Birgitta för att du glatt tar dig ann oss fjordhästfrälsta! Vi som var med på årets läger var jag med Locka, Lena P med Frida, Maria W med Lissy, Annika med Nordman, Elisabeth med Lissi, Lotta med Helge, Tilde med sitt söta russ, Renée med Scott och Gunilla med Mozart. Vi ses på nästa års tantridläger


Mvh Lena R


Tipsrunda i Lammakulla


Den 31 maj var det dags för den årliga tipsrundan i Lammakulla utanför Agunnaryd, där jag är uppväxt. Första gången för mig som anordnade något sådant så det var lite pirrigt.

Vädret var med oss under dagen med bara ett åskmoln som mullrade förbi men som vi slapp över oss mot slutet. Vi blev tre ekipage, två körande och en ridande. Rasrepresentanter var två fjordingar och ett russ.


När vi hade samlats på förmiddagen och tagit en liten fika gjordes hästarna iordning och vi körde iväg på vår runda. Den gick genom byar och skogar med både asfalt och grusvägar och var ca 14 km lång. Frågorna gick i hästens tema och var lite kluriga för deltagarna.


När vi kommit tillbaka togs hästarna om hand, svampades av och släpptes ut i hagen för lite vila. Grillen tändes och vi grillade tillsammans och hade prisutdelning. En mycket trevlig dag hade vi med våra hästar med fint väder och sällskap:)


De som var med var Louise som red Hanna, Lena P körde Frida och jag körde Aurora.

/ Lena Rolfson



Hälsning från träningsdagen i Millebygden


Lördagen den 12:e april var det dressyrträning för C-tränaren Carina Eckerbom från StallDressCE. Några medlemmar från BKFF samlades i Millebygden utanför Älmhult.

Lena Persson initiativtagare till dagens träning red Iso (ägare Elisabeth Svensson). Lena rider regelbundet för Carina. Lena tycker att hon förklarar så bra och att Carina verkligen är pedagogisk, vilket är guld värt när man rider unghäst. Största anledningen att Lena fortsätter att träna är att det är så roligt! Antingen det går bra eller dåligt får man lite peppning och nya idéer, extra bra för mig som rider många olika hästar, säger Lena.


Vad tog du med dig från träningen idag? Att jag kan sätta mig på en häst för första gången och ändå få till det ganska bra. Carina sa också något tänkvärt som jag inte hört på länge: Det är inte formen som är viktigast utan att bakbenen hänger med och är kvicka!


Louise Karlsson kom med sin fjording Hanna. Det var första gången de var i ett ridhus tillsammans, så för Louise kändes det extra spännande att se Hannas reaktion. Pricken över i:et var att rida för en instruktör. Vi kunde alla konstaterat att båda trivdes.

Det bästa med dagen var gemenskapen, hästarna och gruppen. Vi delar samma intresse - fjordingen. Det märktes att både vi och hästarna gillade det och då blir allt så mycket roligare, säger Louise.


Lena Rolfsson red Frida (ägare Lena Persson). Hennes förväntningar var att hon och Frida skulle ha ett roligt pass ihop och att Frida helst inte skulle studsa i galoppen. Nu blev det lite studs ändå men det gjorde inget då hon var så duktig i övrigt. Det bästa med dagen var att känna Fridas utveckling från i somras då Lena red lektion på Frida för första gången. Hon hade utvecklats mycket och var en helt annan häst att rida. Man märker sådant tydligare än när man rider ute i naturen, avslutar Lena.


Malin Bengtsson lånade Nordman (ägare Annika Thörnros). Malins mål är att bli bättre på dressyr för att så småningom lära sin unghäst Brynolf. Nordman är en härlig häst att rida, tycker Malin.


Gunilla Soursa med sin Mozart tränar regelbundet för Carina i Sickinge. Gunilla säger att hon har utvecklats mycket tillsammans med sin häst. När möjligheten till ett extra träningstillfälle kom var det stora förväntningar på att det skulle gå bra. Både ryttare och tränare var nöjda med att Mozart gick i en jättebra form.


Renée Nilsson på Scott var återvändare för en dag till Älmhult. Det är underbart att vara på vår andra hemmaplan, att träffa gänget och hästarna ger en extra kick. Jag red tidigare för Carina och jag uppskattar hennes sätt att ge instruktioner. Kommer på mig själv med att ”höra ”hennes råd när vi rider för oss själva. Fick möjligheten att låna en dressyrsadel, och känslan blev en helt annan. Det här vill jag undersöka närmare därför står det en dressyrsadel på önskelistan.


Vill rikta ett särskilt tack till Carina Eckerbom samt Lena Persson som tog initiativ till träningsdagen, Tack till alla er som på annat sätt bidrog till att förse oss med fika och mat som smakade särskilt gott efter en trevlig dag med fjord-gänget.



/Renée Nilsson



Flera bilder finns att se här »


Hästäventyr


I dag har jag varit ute på mitt första hästäventyr av de jag fick i födelsedagspresent. Grannen Hanna tog mig med till Visseltofta och Kvarnbacka islandshästar där vi

tillbringade drygt 2 timmar på hästryggen + fikapaus.


När vi anlände i god tid höll de på att binda upp våra hästar vid bommen. Av någon anledning drogs man ju till den musblacka hästen i sällskapet, presenterad som Gossa - en het dam med orolig mun. Uteslutet att någon annan skulle rida henne! Jag njöt av ridturen och kom jättebra överens med min pålle, som var ganska lik Frida.

Det blev mycket tölt och galopp innan vi var tillbaka igen. Efter vi lämnat Visseltofta åkte vi till Osby där Hanna bjöd på mat på Fröjds, ett kombinerat matställe och presentbutik. Om du gillar stolen du sitter på eller bordet du äter vid kan du köpa det och ta med dig hem. Jag hade en jätterolig dag och ser redan fram mot nästa hästäventyr i juni.


/ Lena


Göteborg Horse Show



*

Lördagen den 1 mars var det dags för avresa mot Göteborg och en helg full med hästar. Vi hade valt att se kvällsföreställningen på lördagen som började vid fem på eftermiddagen. Så vi hade tid att fixa stallet innan och förbereda för hästarna och hästskötaren Bernt under vår frånvaro. Jag, Lena P och Malin fikade innan Gunilla och Elisabeth kom och så bar det iväg.


Jag körde dit vilket gick fint och jag vågade till och med köra in till Göteborg efter vår lilla fika paus innan Kungsbacka. Man är lite skraj för att köra i en sådan stor stad men jag intalade för mig själv att någon gång måste det ske så jag tog tjuren vid hornen. Vi skulle trots allt bo på Scandic i Mölndal som ligger innan man kommer in till själva staden. Så svårt kan det inte vara tänkte jag. Men jo...

Vi kunde efteråt konstatera att de faktiskt kunde skyltat bättre till hotellet. Så vid ett missförstånd med skyltningen körde jag fel så vi var på väg mot Hammar istället så det var bara att sikta på första bästa avfart och svänga av. Vi fick på köpet veta var Åby travbana låg då vi körde förbi den, mitt inne i bebyggelsen. Vilket man inte riktigt är van vid här hemma. Men efter lite logiskt tänkande kom vi till slut fram till hotellet till min stora lättnad.


Innan vi åkte mot Scandinavium så skulle vi checka in och bli av med bagaget. Vi sa hej då så länge till Elisabeth som skulle roa sig på annat håll med en väninna under lördagen men se på showen på söndagen. När vi var klara med incheckningen gick vi mot spårvagnarna i Mölndal centrum bara några hundra meter bort och köpte resekort. Efter förra året hade vi lite mer koll på dessa spårvagnar så det dröjde inte länge innan vi stod utanför Scandinavium. Klockan var runt tre så vi hade lite tid att gå på mässan innan det började. Som vanligt är mässan stor och det finns mycket att titta på och förundras över. Med priser för alla sorters plånböcker. När klockan var runt halv fem gick vi mot arenan.


Vi hade lyckats få super bra placeringar på tredje raden, jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara så nära som det var. När man kommer in och ska börja leta rad så är det ofta att man få gå uppåt. Men denna gång var det neråt vi skulle gå. Jag blev så häpen och överlycklig när jag insåg hur nära vi satt och utropade: "Är det här vi ska sitta!? Det är ju jätte nära, det är nästan man kan ta på hästarna!". Som sagt, jag var inte riktigt van vid att få så bra platser ;) Först var det dressyr küren på programmet och det är underbart att se harmonin i ekipaget till väl komponerad musik. En riktig fröjd för ögat och örat. Sen var det hoppning, en svår bana där enbart en liten skara gick till omhoppning. Med några svenskar också så stämningen och spänningen var på topp i arenan. Scandinavium publiken har ju blivit lite känd för sitt enorma engagemang och stöd för ryttarna. Och man dras lätt med i det och hejar och klappar allt vad man är värd. Jag var något hes, lomhörd och hade svidande handflator efter denna helg men det är det värt. Efter omhoppningen, som vanns av en svensk tjej var det slut för kvällen så det var bara att bege sig tillbaka till hotellet och droppa i säng.


Söndagen började med en stor frukost buffé som man klarade sig länge på. Mot Scandinavium och förmiddagens föreställning som började vid nio. Först var det tidshoppning med en knixig bana där det krävdes mycket för att vara snabb och felfri. Svenskarna hamnade bra till i placering men lyckades inte vinna. Efter det var det show med hund agilityn. De är så duktiga hundarna och så snabba att man tappar hakan. Efter dem så var det helgens höjdpunkt! Showen med fjordingarna. Även idag satt vi på tredje raden och jag var i extas. Två lag skulle tävla mot varandra i dressyr, hoppning och körning. Det var Sverige mot Världen. Team Sverige bestod av Rolf-Göran Bengtsson i körning, Douglas Lindelöw i hoppning och Henrik von Eckermann i dressyr. Team Världen bestod av Nicola Philippaertsi från Nederländerna i körning och Maikel van der Vleuten också från Nederländerna i hoppning och sydafrikanske Oliver Lazarus i dressyr. Vissa av dessa ryttare hade aldrig sett en fjording innan och skulle nu sitta på en eller köra. Fjordingarna bestod av Idun, Lukas, Lusanna och Torps Alex. Det var en häftig show med många skratt. Som segrare stod världen efter den sista grenen som var körning där Nicola, som körde häst för första gången, körde nolla och Rolf-Göran körde också bra men rev en boll.


Efter denna spektakulära show som slutade vi ca halv tolv tog vi ännu en sista vända på mässan. Det blev några fynd med hem till min blivande ridhäst Locka :) Vid två var vi trötta och redo att bege oss hemåt. Vi mötte Elisabeth vid garderoben och tog spårvagnen tillbaka till Mölndal och bilen som stod vid hotellet. Lena körde hem och det dröjde inte länge efter vi kom utanför Göteborg innan jag slocknade. En bit på vägen stannade vi vid ett mysigt lunchställe och åt jättegod husmanskost. Mätta och nöjda kunde vi sedan fortsätta hem med minnet av en jätte rolig helg i Göteborg.


/Lena R