2013

 

Blekinge Kronobergs fjordhästförening

Reportage 2013

 

 

Rasparad på Tingsrydstravet 15/6-2013

 

När travbanan i Tingsryd firade sitt 10-årsjubileum bjöd de in diverse hästraser till en rasparad. Jag blev uppringd av Mia som pratat med vår ordförande Lisbeth, som i sin tur skickade frågan vidare till mig. Jag råkade vara ledig då och tänkte det vore kul och lärorikt för mina yngsta pållar att komma ut och visa upp sig lite. Frida är ju inte så resvan och Fridolf knappt 5 veckor då, hade aldrig åkt transport.

 

Jag tog Lena Rolfsson till hjälp och vi började lastträna så smått, gick trögt i början men efter några försök kunde vi lasta in och köra "byavarvet" utan att Fridolf vände sig med rumpan i framfönstret.

 

Dagen för rasparaden gjorde vi hästarna fina och lastade utan större problem. Jag och mästerfotograf Malin, som tagit alla bilder rullade iväg mot Osnaköp där vi mötte upp Lena R som körde en transport med Giselas exmooreponny. När vi kom fram till travet och öppnade släpet stod Fridolf och tittade ut som den resvana häst han är och undrade

vad vi kommit till för kul ställe, han var inte ens lite varm efter första långresan.Vi hade turen att få låna några boxar så hästarna installerades där för lite vila innan visningen som egentligen skulle börjat 12.00 men blev framflyttad en halvtimme av någon anledning...

 

Det var sammanlagt 24 olika raser som skulle visas och det tog lite tid innan alla fått sina platser, här visades inte i storleksordning utan efter rasens snabbhet och framhetsanda men minishettisarna var i alla fall sist! Vi ansågs passa bra efter haflingern och bakom oss hade vi en Walking Tenesse horse. Blev en lång tråkig väntan innan vi fick gå in på banan då vi hade säkerhetsavstånd på 25 meter mellan varje ekipage. Medan vi väntade kom några fram och pratade och kelade med Fridolf, som var enda fölet i paraden.

 

Några red och några körde men vi visade bara för hand. Tyvärr hade speakern Sven-Olof Rungegård lite dålig koll på informationen om de olika raserna och just den häst som visades, om oss visste han ingenting! Vi presenterades som Norges bidrag till paraden men sen fick vi själva tala om vad vi hette och vilka hästarna var men Renée som hjälpte mig med Fridolf kände han igen som Tingsrydsbon från Långasjömåla och att Fridolfs pappa Kim-Hero är elithingst kände han till.

Exmooreponnyn Menuette som Lena R visade presenterades som ett russ eftersom hon visades efter dem och liknar ett sånt. Lena själv skulle ju bara visa och visste inte så mycket om henne. Alla uppförde sig väl och Fridolf var lugn som en filbunke, faktiskt blev hans mamma mer nervös av allt ståhej.

 

Efter visningen fick hästarna återgå till boxarna och vi satte tänderna i varsin hamburgare, som vi fick som tack för vårt deltagande.

Vi hittade ett campingbord utanför ATG- kliniken där vi satt och pratade medan vi åt. Sedan var det bara att lasta hästarna, mocka rent boxen och åka hemåt med våra fina och duktiga hästar.

 

Hälsningar Lena.

 

 

Flera bilder finns att se här »

 

 

 

Hubertusjakt 2013

 

Väderleks prognosen för lördagen visade ihållande regn hela dagen så det var en lättnad att det bara blev ett lätt duggregn framåt eftermiddagen. När vi fått alla hästar broddade och klara i stallet tog vi en välförtjänt fika. Givetvis serverades Hubertusäppelkaka, en tradition som hör dagen till.

 

När transporterna började anlända vid halv 12, fylldes gårdsplanen snabbt av bilar så några fick parkera hos grannen. Många föräldrar, syskon och andra släktingar kom för att titta. Extra kul då det är 15 år sedan vi hade första jakten här. Då var ganska många yngre och ovana ryttare med så det blev lite problem utmed vägen men alla var positiva efteråt och tyckte jag skulle fortsätta anordna jakten varje år. Camilla Nilsson som vann svansen 1999 med halvblodet Cayenne, fick en tvättbjörnsvans som suttit på en mössa som jag fortfarande har kvar!

 

Camilla var också med i år, denna gång på en varmblods travare, tillsammans med sina döttrar Emilia på nordsvenske travaren Abbe och Felicia som lånat Mozart av Gunilla. Övriga fjordekipage i år var Gisela på Zaga, Louise på Hanna, Malin på Frida, Lena R på Scott och jag själv red Lovis. Sedan var det grannen Hanna med sin islandshäst och shettisen Fredrika som Isabella red. Trogna deltagarna Iris och Dan Krantz red varsin islandshäst och syskonen Alma och Julia red russ och varmblods travare. Yngsta deltagaren Linnea red sitt trevliga russ utan större problem och yngsta hästen nordsvenska Slenda reds av Lenas syster Sofie. Hela 16 ekipage! imponerande, så många har vi inte varit sen 2003.

 

Som vanligt fick den mest snabbskrittande hästen ta täten ner i skogen när vi gav oss iväg. Efter lite uppvärmning över stock och sten kom det 3 små hinder på gamla landsvägen, tror nästan alla försökte hoppa dom. Sedan bar det neråt "Värabergasjön" och efter en kontrollerad galopp i uppförsbacke vek vi in i skogen igen. Här stötte vi på problem, för kärringen Simone hade stjälpt omkull träd härs och tvärs men med Dans hjälp kom alla förbi till slut.

Efter en lång skrittsträcka på asfalt närmade vi oss glöggfikat men först fick alla hoppsugna ta sig över 10 hinder på ett stort fält. I pausen var det några barn och Gunillas man som fick prova att rida lite på Fredrika och Zaga. Några av ryttarna valde att avbryta här när det var knappt 1km hem. Vi andra fortsatte mot nya mål och hinder som Simone lagt ut. Dessa kom vi dock runt utan problem och alla tog sig över ett dike som nu fått lite vatten i sig. Sen kom vi till en ny galoppbacke där hästarna fick ge allt, en sista ansträngning innan vi skrittade hem genom vildsvinskogen och girade runt flera nedfallna träd. Hemma igen var det dags för rävjakt till fots i Hannas hage, dom som inte var med fick hålla hästarna. Syskonen Rolfson tävlade som vanligt men fast dom var nära många gånger fick dom se på när Emilia till slut norpade svansen som var väl gömd. Kul att olika personer vunnit svansen varje år sedan starten.

 

När alla trötta hästar tagits omhand väntade obligatorisk korvgrillning med prisutdelning, i år med julmotiv, en snöglob med tomte. När skymningen föll och sista transporten åkt hem kände man sig ganska nöjd, nu är det bara att sikta mot 15 år till..

 

Välkomna nästa år! Hälsar Lena.

 

Flera bilder finns att se här »

 

 

TANTRIDLÄGER 2013

 

En ljummen augusti morgon anländer jag, mamma och Alva till Ängaholm det är dags för årets tantridläger hos Lisbeth. Vi kommer precis lagom till frukosten, efter att ha kört i1 timme är det skönt att komma in i Lisbeths kök, där man möts av glada hälsningar, kaffe, te för de som vill ha, flingor och mackor. När alla slagit sig ner kring köksbordet som har förlängts för att alla ska få plats börjar vi med att, på Birgitta Bergstrands begäran (vår ridinstruktör för helgen) att presentera oss själva och våra hästar samt berätta vad vi har gjort sedan vi sågs sist. Vi gör upp ett schema för dagen, två ridpass var ska det vara, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Birgitta föreslår att vi fokuserar på markarbetet och den grundläggande lydnaden på förmiddagen och sedan blir det löshoppning och teknikhoppning på eftermiddagen.

 

Jag och Alva fick rida i den första gruppen tillsammans med Elisabeth på Isor och Karin på Lissi. I andra gruppen rider Matilda på Ville, Gunilla på Mozart och Lena på Lovis. I tredje gruppen rider Maria på Lizzy, Lotta på Helge samt Annika på Nordman. I fjärde och sista gruppen innan lunch rider Lena R på Frida, Isabelle på Vanja och Tilde på lilla söta Frej som är den enda som inte är en fjordis. Ridpassen flyter på fint för alla och under tiden sitter de som inte rider i skuggan av lusthuset, i ett halvhjärtat försök att undfly sommarvärmen, för att ta till sig flera tips och för att det är trevligt. Förmiddagen går väldigt fort, men det brukar det göra när man har roligt. När vi är klara och ska släpp ut hästarna ska alla få gå tillsammans, vilket Alva och Isor blir mycket glada över, de har gått tillsammans innan men har inte setts på ett tag så de var i princip oskiljaktiga hela helgen

.

Den välförtjänta lunchen, intas i skuggan av en markis bredvid bostadshuset, från vilken vi kan se alla våra gulingar i hagen. När alla har ätit och ett nytt schema för eftermiddagen har gjorts upp sätter vi fart igen, 4 hästar ska löshoppas och sedan ska det byggas om till hoppning.

Jag är ivrig att få hjälpa till med löshoppningen när Birgitta ber om det eftersom jag aldrig har varit med och löshoppat en häst tidigare och gärna vill lära mig. Det är Karin, Elisabeth, Lena R, Annika och Isabell som löshoppar sina hästar och det är en häftig upplevelse att se hur dessa kraftfulla hästar släpper loss, verkligen tar i och tycker att det är så kul!

På eftermiddagen valde jag att rida ett pass i hoppning, det går bra och Alva verkar glad, antagligen för att vi inte har tränat hoppning på ett tag, men hon blir snart trött och vi får ta det lite lugnare mot slutet. Tyvärr trillar Maria av och det ser riktigt otäckt ut men Maria är snabbt uppe i sadeln igen.

Efter att har ridit två pass i den stekande hettan är alla deltagare, människor som hästar, ganska så möra när det är dags för middag vilken för vår del består av grillat och för hästarnas del gräs. Vi stannar ute länge, njuter av värmen och ljuset tills båda har försvunnit för natten, vi skickar skålar med godis och chips emellan oss, dricker gott och pratar om allt som hästintresserade människor, som inte setts på länge pratar om. Det är inte förens myggorna blir odrägliga och dagens aktiviteter börjar ta ut sin rätt som vi drar oss tillbaka och laddar om inför söndagen.

 

 

Söndagsmorgonen kommer och alla byts av i köket för frukost, när jag kommer ner är de som ska rida först, redan ute på gården och gör iordning sina hästar. De första grupperna ska hoppa en bana och vi som rider markarbete senare på förmiddagen bygger banan åt dem. Det är lika varmt idag trots att klockan inte är mycket och det är nästan skönt när man då och då kommer i vägen för det iskalla vattnet från vattenspridaren i paddocken.

Trots gårdagens hastiga avsittning och ett svullet ben rider Maria ändå och det går bra tack vare svampen som hon har tejpad mot knät för att minska trycket mot sadeln, fiffig lösning.

 

Jag rider markarbete vid kl 10, det går så bra att jag knappt vågar tro på det. Jag blir så stolt över Alvas skänkelvikningar, som alltid har varit lite knepiga att få till, och den för vända galoppen, vi får till och med prova på att göra ett galoppombyte. Det är sådana tillfällen när allt stämmer, sommarsolen står högt och sällskapet är underbart som man kommer ihåg varför man älskar detta så mycket!

På eftermiddagen rider mamma markarbete med Alva, vilket går alldeles utmärkt, medan jag

uppehåller mig i lusthuset, två dagars intensiv ridning börjar kännas i kroppen vid det här laget.

 

 

 

Sist för dagen är Tilde och russet Frej och sedan Isabell som lär sig att lösgaloppera. När så det sista ekipaget har lämnat paddocken är det dags att pack ihop häst, utrustning och packning och köra hemåt igen.

 

Jag tror att vi alla åkte hem lite visare, med massor av inspiration, ett mentalt fotoalbum av nya minnen och upplevelser och många skratt rikare.

 

/Moa Rosvall

 

Flera bilder finns att se här »