2011

 

Blekinge Kronobergs fjordhästförening

Reportage 2011

Hubertusjakten 2011

 

I år var jag den ende killen bland deltagarna i årets Hubertusjakt 2011. Lena Persson i Bardshult ordnar jakten varje år

 

Morgonen var grå och disig. Vi samlades vid 12-tiden och några var utklädda i fantasidräkter. Molnen hade nu spruckit upp och solen sken. Luften var kylig och det låg spänning i luften. Vi var totalt elva deltagare på olika hästraser bl a fjordingar och islandshästar (en stor häst var också med men jag vet ej rasen).

 

Jag red min egen islandshäst Leiknir från Kvarnbacka Gård. Lena berättade innan starten att hindrena var i början på sträckan och det var en liten bit dit så hästarna skulle bli uppvärmda.

Jag tog inte täten utan höll mig bakom min fru och hennes islandshäst Nottdis från Kronogård. Den hästen hoppar på allt medan min kille kan tveka om hindrena ser för spektakulära ut. Bra taktik från min sida, tyckte jag. Vi galopperade mot första hindret och jag var beredd på att hoppa medan min häst fegade ur, han sprang bredvid (min taktik fungerade inte). Det var det enda hinder som han inte ville hoppa. Jag blev lite sur och det kände han nog av. Resten av hindrena hoppade han sedan galant över, även de stora blå liggande tunnorna.

Efter alla hinder var vi rejält andfådda men glada. Vi fick stanna och vänta på eftersläntrarna. Om jag inte minns fel nu i skrivande stund var det 7 hinder.

Jakten fortsatte på fantastiska skogsvägar. Vi njöt av vädret och den härliga känslan av att vara ett med hästen. Vi både skrittade, travade, töltade och galopperade i rasande fart. Tyvärr var skogsvägen hal på ett ställe och min häst gick omkull. Men vi reste oss snabbt och ruskade av oss gruset.

Halvvägs passade vi på att ta en paus hemma hos oss på Krantz Gård Islandshästar. Det blev en väldig fart på våra islandshästar som var kvar hemma. De rusade runt och stajlade och hälsade oss välkomna.

Deltagarna och deras hästar fick vila i paddocken där vi bjöds på den traditionella glöggen med pepparkaka. När vi hade laddat våra batterier var det dags att sitta upp igen. Längre fram på vägen visste vi att det låg ett fast hinder av stockar. Min fru, Iris, red i förväg med sin snabbfotade islandshäst för att kolla att hindret var ok. Alla hästar hoppade glatt över. Jakten fortsatte nu mot Lenas gård. På hemvägen fick de som ville hoppa hindrena igen. Jätteroligt tyckte både jag och min häst Leiknir som aldrig blir trött. Han har en otrolig kondis och älskar att springa.

Väl framme på Lenas gård igen red vi ut på en hage. Vi ställde upp oss på startlinjen och ca 150 meter bort hängde den åtråvärda svansen och vajade solnedgången

 

Klara, färdiga, gå!!! Alla hästar rusar iväg i full fart mot svansen. Min taktik var: snabbt dit och tvärstanna vid svansen och ta den. Lätt som en plätt. Det var nog många som tänkte samma sak men de räknade inte med att bromssträckan kunde bli otroligt lång. Min häst har den fördelen att han kan tvärnita och vända på en femöring. Och det är så man tar svansen mitt framför näsan på de andra snopna ryttarna. Yiiihaaa!!!!

Den helt underbara dagen avslutades med korvgrillning vid en varm brasa och alla fick ett tröstpris för att de hade deltagit i årets jakt. Vinnaren får inte detta "tröstpris" för jag har det mest åtråvärda priset i min hand. SVANSEN!

 

Skrivet av årets vinnare av Hubertusjakten 2011,

Dan Krantz, Krantz Gård Islandshästar

 

 

 

 

Tantridläger augusti 2011

 

Första helgen i augusti var det dags igen! För min regelbundna träning, en gång om året, som sker just vid detta tillfälle. Jag och Lissi anlände till Lisbeth på fredagen precis som förra året men denna gång fick Lissi sällskap av några av de gamla kompisarna från Bardset. Lena hade varit och lämnat Nordman och Mozart eftersom Lovis och Locka skulle med på lördagen. Fyra i en transport är ju liksom två för mycket!

 

Vi åkte från vår nya hemort, Oskarshamn, på fredagseftermiddagen och landade hos Lisbeth och Rune framåt kvällskvisten. Efter en trevlig kväll i gott sällskap var det dags att krypa till kojs. Lördagen började med samling och uppdelning i grupper därefter satte jobbet igång!

I år var vi många ekipage som deltog, Lena och Lovis, Linnea och Nordman, Gunilla och Mozart, Elisabeth och Sari, Ulrika och Alva, Matilda och Vilgot, Reneé och Scott, Tina och Lotus (?), Louise och Hanna, Maria och Lizzie, Lotta och Helge plus Odessa och så jag och min Lissi. Jag tror inte att jag har glömt någon, om så är fallet ber jag så väldigt mycket om ursäkt. Mitt minne är bra men kort;)

 

 

Även i år var Birgitta Bergstrand, www.stall2000 , vår tränare och det kändes väldigt bra. Jag träffar Birgitta en gång om året men det känns som det är oftare. Hon lyfter alltid fram något positivt i sin feedback, även om det mesta behöver korrigeras. Precis som det ska vara tycker jag, träningen syftar ju till att vi ska utvecklas.

 

Lördagen bjöd på fint väder och vi hann med flera olika övningar, markarbete, tömkörning och så lite hoppning. Lena, som i år red sin unghäst Lovis, fick kämpa på ordentligt. Lovis tyckte nog att det var ännu jobbigare, springa runt i en gruspaddock istället för att vara i hagen med lilla Locka, vilka dumheter matte hittar på! Birgitta höll ett vakande öga på oss så att vi tog tillvara på tiden i paddocken. Vila kan man göra sen!

 

När lördagens övningar var över fick vi alla, människor och hästar, en välförtjänt vila. Dusch och ombyte gjorde susen, vi blev alla som nya. I alla fall vi människor. Framåt kvällen var det, som vanligt, dags att grilla. Jag skriver som vanligt eftersom vi som har varit med ett tag vet att det hör till, skulle inte kännas som på riktigt utan detta inslag. Och alltid smakar det lika gott, om inte godare för varje år. I år var det elfte året för vårt ridläger hos Lisbeth, ett stort tack för att du ställer upp och fixar detta, Lisbeth!!

När vi vaknade kändes det inte riktigt som på lördagen, det regnade och hade regnat rejält under natten. Funderade ett tag på om det finns något som heter markarbete under vatten! Vi sköt fram lektionerna någon timme sen satte vi igång, skam den som ger sig. Vi som hade tänkt hoppa idag ändrade oss ganska snart till bomarbete. Det kändes säkrare i det ganska blöta vädret. Trots att vädrets makter inte riktigt stod på vår sida blev det en dag full med träning och nya kunskaper att ta med hem och fortsätta träna utifrån. Jag ser som vanligt fram mot min regelbundna träning, som fortsätter nästa sommar! Hoppas att du orkar med oss ett år till Lisbeth!!

 

 

Vid pennan Karin Gustafsson

 

Precisionskörning i Ingelstad

 

Dagen började med att Gunilla kom och hämtade mig klockan sju och vi begav oss ut mot Abborraslätt och Lenas hus. När vi kom fram efter en tyst bilresa av trötthet var det dags att börja packa in i bilarna. Alla selar och träns och ryktsaker, ja allt som vi behövde ha med oss. Till sist var det bara hästarna som skulle in. Men de vägrade. Det tog en stund innan alla var inne och då bar det av mot Ingelstad. Lena och Gunilla i ena bilen och jag och Lena i den andra. Det var första gången Lena körde hästsläp. Men det gick jättebra, och vi kom fram utan några problem. Eftersom ridningen var inställd, fick jag låna Nordman och köra i clearrounden. Jag var först ut så det blev lite snävt med tid att göra i ordning honom och hinna värma upp. Men när jag väl hade kommit upp i vagnen hittade jag två ”fotstöd”. Ingen fattade varför Nordman inte ville gå. Men det var för att ”fotstöden” inte var fotstöd utan bromsar. Ojdå...

Det var första gången jag skulle köra precisions körning så jag hade inga höga förhoppningar. Tur det, för väl inne på banan välte jag ner väldigt många bollar och körde fel. Eftersom jag körde fel blev jag utesluten. Bättre lycka nästa gång.

 

 

 

När det var Gunillas tur ville inte Lissi vara med så hon började småstegra sig. Då ville Gunilla inte heller vara med, men fick startsignal just då och fick inte så många val. Men när de väl hade kommit igång gick det riktigt bra. Med exakta vägbeskrivningar av Lena kom de runt med endast tre bollar nedvälta. Lena körde en mycket okoncentrerad Mozart, som hade fullt upp med att skrika och kolla på hästarna i hagen bredvid ridbanan. Men ändå klarade Lena av detta mycket bra.

 

Gunilla, Lena och Lissi
Lena, Lena och Mozart

 

 

 

 

Sedan var det dags för klass 2 +40. Lena P var andra ut i startfältet. Jag fick åka med där bak. Först en felfri runda med en mycket bra tid. Men någonstans under banan lossnade en rem som hängde efter hela rundan. Så innan omkörningen började sattes remmen på plats igen. Jag fattade inte att det var omkörning så jag satt där helt övertygad om att hon behövde köra om bara för att remmen hade lossnat. Omkörningen gick som vinden och innan jag visste ordet av så var vi i mål.

I denna klassen gick det även mycket bättre för Gunilla. Nu visst Gunilla vad hon skulle göra och Lissi var mer med på noterna. Och Mozart sprang på för allt i världen.

 

Efter den klassen var det dags för en matpaus. Jag började grilla mina korvar och eftersom inte Lena syntes till tänkte jag vända hennes också, så de inte brann upp. Snällt tänkt, men det blev inte lika bra. För jag råkade putta ner den på marken... Förlåt igen, Lena.

 

 

Efter grillningen var det dags för den sista klassen för dagen. I klass 3 +30 var det bara Lena och Nordman som var med av oss. Det var en mycket nervös minut när hon körde grundomgången. Och det blev inte mindre nervöst under omkörningen. När det bara var sista hindret kvar glömde Lena vägen och körde mot fel koner! Nordman fick göra en bakdelsvändning runt konen och bollen låg kvar!

När sista klassen var avslutad skulle avståndet mellan konerna ändras ännu en gång. Denna gången för parkörning. Detta var bara på skoj och ingen tävlingsklass. Lena och Gunilla Körde Mozart och Nordman. Det var första gången hästarna var med om parkörning. Men det gick så bra så. De gick så fint jämte varandra. Och nu hade Mozart en häst med sig så då var han mer koncentrerad.

parkörningen

 

Sedan var det bara prisutdelningen och efter det bar det av hemåt. Det var en mycket rolig dag. Så jag hoppas att jag får följa med nästa år igen :)

 

 

 

Av Linnea

 

 

 

Hingstvisning på Tullstorp.

 

Fjord gänget från Barset ville göra något kul ihop i vår. Vi åkte på öppet hus och hingstvisning hos Jan Brink i Tullstorp. Karin och Gunilla var där i fjol och blev väldigt imponerade så Lena Rolfsson och jag följde med av ren nyfikenhet. Vackra hästar är alltid kul att se även om det inte är fjordingar.

 

 

Vilken anläggning vi möttes av! Ridhuset var enormt med en glasvägg (fönster) på ena kortsidan för max ljusinsläpp och en jättestor spegel mitt på långsidan. Allt andades ljus och rymd men den här dagen var det lite trängsel pga allt folk som var där. Själva showen pågick 1 timme och 50 minuter och visade alla gårdens verksamma hingstar samt några av deras avkommor. Min favorit blev ett vackert 1-års sto e.JJ Ray Ban som verkligen visade charmen bland alla hingstar. Den största stjärnan av alla nämligen Briar fick vi dock inte se för han är utlånad till Holland.

Efter showen bjöds det på korv och dricka till alla som var hungriga och sedan fick vi gå och titta i dom vackraste stall jag någon gång sett.

 

 

Själva hingststallet är 8-kantigt med ljusinsläpp uppifrån, där det är som en liten kupol över taket med fönster i. Boxarna är jättestora med öppningsbara fönster för utkik och luftinsläpp. En lite mjukare stallinredning än den vanliga och allt går i grönt. I mitten var en stor spolbox inredd och golvet hade gummiplattor för att minska ljudnivån och halkrisken. En extra pampig detalj var att högst upp mellan varje box satt en liten mässingsknopp, ungefär som på flaggstänger. Sadelkammaren var som en dröm med snidade sadelhängare och välputsade träns i långa rader

 

Hästarna verkar stortrivas här och var mycket sociala. Vi såg inte en enda sur min, trots massor av folk som störde

 

Man kan ju leka med tanken att detta varit en anläggning med fjordhästar i stället. Bara tänk vilken dröm….

Hälsar drömmaren Lena

 

 

 

 

 

 

 

 

Destination Göteborg Horse Show 2011

 

Klockan är ca 06.30 den 25 februari när Lena Persson, Gunilla och Linnea svänger in på gårdsplanen för att hämta upp mig och sedan fortsätta mot Göteborg. Färden gick via Ljungby-Värnamo och bort mot Varberg för att till slut komma ut på E6:an innan Kungsbacka och in mot Göteborg. En liten välbehövlig fika paus togs vid Torpa sjöns rastplats, innan vi körde vidare in. Efter en missad avfart, plus en liten runda inne i Göteborgs getto och en runda mot Oslo så kom vi tillslut in vid parkeringshusen och hittade en perfekt ute parkering. Glada i hågen över att lyckas komma in oskadda spatserade vi bort mot Scandinavium och mässan.

 

 

 

 

Cirka klockan 10.30 stod vi vid entrén och fixade biljetter in. Valet föll på att vi skulle se kvällens föreställning vid 18.00och gå på mässan fram tills dess. Lena P och jag valde att hänga in jackorna vid garderoben för att slippa kånka runt på dem. Själva mässan hade verkligen nästan allt för häst människan. Alla kunde hitta något. Det var fullt av utrustning av alla dess smaker, kläder, montrar med utrustning till stall, försäkringsbolag, utbildning, transporter med mera. Det fanns även en paddock där de hade lite olika uppvisningar. Vi såg på säker hästhantering med Lisbeth Johnsson, rasuppvisning med fjordhästföreningen, där de visade upp inkörningens olika steg och i slutet visade Patricia Kuhn lite

western. Det fanns också några eat & go matställen som vi besökte i början på eftermiddagen. Där fanns pizza, asiatiskt och enkel fika om man ville det.

Vid de olika rasföreningarnas lilla hörna kunde man hälsa och klappa på riktiga hästar. I år visades Fjordhästen, Frisern och knabstrupern.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Klockan började till slut närma sig 18.00 och det blev besök på toa och hämta jackorna och sedan röra sig mot arenan. Till slut efter en liten stund i kön in satt vi på avdelning J och på rad 28 och blickade förväntansfullt ner. Först ut var 1.50

hoppningen. Det var många kända ryttare som var med och man hörde direkt på publikens jubel när en svensk kom in i manegen. Klassen vanns till slut av Pius Schwizer från Schweiz. Sedan var det inslag med voltige som svenska landslaget

visade upp och efter det lite reklam från Flyinge som fyller 350 år i år med lite uppvisning. Sist visade man även upp vinnarhästen Fay som man kunde vinna i lotteriet. Ungefär kvart över nio började höjdhoppningsklassen vilket var en rysare ;) Sex ryttare var med (tyvärr ingen svensk i år). Första platsen knep en tysk, Marco Kutscher som hoppade högst på 1.85 (!)

 

Vid ca 22.20 var föreställningen slut och det var dags att köra hemåt. Speakern berättade också att det hade varit över 10.000 människor i arenan ikväll. Vägen ut från Göteborg gick bra och vid ca 01.40 var jag hemma igen, men ännu en liten stund kvar för de andra innan dom kom hem.

Summa Summarum så har det varit en otroligt rolig dag med fullt av upplevelser och intryck. Man kan klart säga att det är en särskild känsla att sitta där i Scandinavium live och känna stämningen och jublet från publiken :)

Detta var första gången jag besökte Göteborg Horse Show och jag kommer definitiv att återvända ;)

Skrivet av Lena Rolfson